Följa tankar i påskatider

Älskar den rena vita sidan av ett oskrivet blad.
Som ett ofullblommat äventyr ligger utrymmet plausibelt för tankar och upplevelser. Sanning eller osanning. Det avgör jag. Det anstår mig att ljuga fritt eller bekänna.
Vara eller icke vara.

Det är tidig påskaftonsmorgon i Världsdramatikens År 2011. Krigens År.
Och Jorden som rör sig.
Förflyttar sig och sveper med sig tusentals människor i flodvågorna.
Vi är året innan 2012 då Inkaindianerna förutspått att jorden, solen och vintergatans mitt kommer att stå i rak linje med varandra
- ett fenomen som inträffar en gång på 26 000 år.
Enligt deras profetia kommer sex män och sex kvinnor att träffas och vi gå in i "Den Femte Världen".
När Mänskligheten så småningom når den Sjunde Världen lär vi alla bli gudar.
Men måhända är det 52 000 år dit och alltså ingen större anledning att stressa upp sig.

Det är påskaftonsmorgon i Nådens År 2011 och solen står redan högt på himlen trots den tidiga timmen.
Det skånska slättlandskapet ligger framför mig utanför fönstret som en afrikansk savann. Vinden sveper med sig lösa jordmassor och leker virvelvind en stund innan allt pulvriseras och upplöses i intet. Ögonblicket är över.

Strandbadsåsen är inbäddad i lätt dis som orsakas av havets temperaturstigning. Havets väg mot en ny sommar. Kåsebergaåsen tar vid och högst upp tronar den vita militärsilon som blivit ett evigt landmärke förknippat med fiskebyn. Som för mig förkunnar Hemma. Om jag så är miltals iväg. Rundat udden långt borta i Abbekås på väg mot Svarte och Ystad ser jag den svagt uppe på sin kulle. Och följer vägen hem.

Det är påskafton på Österlen och således den stora Konstrundan. Vi är Invaderade. Och stolta och glada över det. Dom har kommit. Vi har öppnat. Världen har återvänt. Sommaren har Börjat.

Ty så är det för oss Övervintrare. Känslan av frihet, ödslighet och stillhet är obetalbar när septemberljuset kastar sina bleka skuggor in i våra frodiga trädgårdar. Dom har åkt.
Stränderna är våra. På ICA talas det återigen skånska. Thairestaurangen i Borrby är tvärstängd och längs sandskogsvägen mot Ystad höjs fartgränsen från femtio till åttio. Vintern är i antågande.

Men idag är det påsk och svårframkomligt på Kustvägen. Alla är här.
Alla Ställer Ut Konst. Finns inte ett gistet gårdshus eller utedass som icke transformerats till ett Galleri denna berömda storhelg.
I luften ligger Förväntan och somrig lusta. Vårblommorna är overkligt verkliga. Science fiction.
Andlösa.

När jag flyttade till Österlen blev jag Bekväm. Alla kom ju ändå hit.
Världen kom till oss. Oerhört praktiskt. Slutade förflytta mig längre än fyra mil upp till Kivik och två mil till Ystad. Rörde mig således i en radie av sex mil.
Och trivdes med det. Storstaden Malmö blektes bort och kom att förknippas med IKEA och Finbesök. Som så många andra bönder blev jag snabbt Lantis i stan.
Förvirrad. Förundrad.

I bilen vid stoppljuset på Södervärn blev jag snurrig. Så många människor.
Vart ska hon? Vad gör dom? Där kommer han?  
Hur ska jag hinna registrera alla???
Som om jag var tvungen. Eller snarare van. Så går det ju till utanför Handlarns i Löderup.
I Malmö fick jag Stänga Av.
Men jag hade tappat Koden. Stressen gick rakt in. Människorna Flöt In.
Och jag Flöt Ut.

Minns den första tiden. Jobbade i storstaden. Bodde i ödsligheten.
Stor fest och mottagning på jobbet. Människor. Cigarettrök (ack du ljuvliga cigg långt innan det där hugget i bröstet som förkunnade over and done). Upprymdhet. Intensitet.
Och sen. Bara lämna.

Sätta sig i bilen. Styra ut mot mörka natten för att i höjd med Svedala veva ner rutan och känna vårluften fylla kupén. Rent av ana syréndoften från någon avlägsen trädgård. Passera byar och samhällen. Styra genom Ystad och ut mot Österlen. Varva ner.
Svänga in på grusvägen. Stanna på uppfarten och långsamt gå ur bilen till Öronbedövande Tystnad.
Tystnad och nattluft som enbart ett stillsamt sömnigt fågelkvitter kan ackompanjera när mörkret går mot gryningstimma.
Jag var Hemma.

Påskaftonsmorgon förkunnar att en tid har passerat. Och jag är många dagar från De Dramatiska runt nyåret.
Som ter sig overkliga idag. En kaotisk dröm. Fast ändå verklig. Kanske har allt blivit bättre än befarat.
Har kommit en bra bit på väg. Förstått att livet inte alls består av Frisk eller Sjuk. Dessa är bara beståndsdelar i Helheten. Under tiden processen pågår kräver Livet sin fulla uppmärksamhet.
Ta ställning. Så länge du andas är du med.

Jag vill för allt i världen inte mista mina dyrbara insikter när jag ska Tillbaka.
Vill ha med mig allt.
Förmågan att se vad jag ser idag. Notera en årstidsväxlings innersta rum.
Kunna stanna av. Ge tankarna frihet. Begrunda.
Låta timmar passera utan att Uträtta.

Det är fortfarande tidig morgon denna påsk.
Det är egentligen allt vi vet.
Glad Påsk