måndag 21 februari 2011

Identitet

Sjukskriven. Jag säger det även på min telefonsvarare.  
Jag är dessvärre sjukskriven en tid.
Låter lite märkvärdigt tycker jag. Har inte varit det på ett tag. Inte för att jag varit så himla pigg och rask utan snarare för att jag varit tillräckligt pigg och rask. Men nu fanns det ingen återvändo. Nu är jag sjukskriven.
Fast egentligen är jag inte alls det. För det är bara nåt jag bestämt mig för.
Försäkringskassan sålde jag bort när jag startade eget företag. Eller rättare sagt hela det ekonomiska skyddsnätet. Visste att jag inte skulle få ett korvöre om jag blev sjuk. Och särskilt inte idag, när cancersjuka med obotlig prognos förväntas kunna utföra sina jobb in i döden.

" Jaha. Du är liggande. Hm. Alltså kan du mycket väl utföra vissa jobb. Vad sägs om telefonförsäljning??"

Idag vet vi att det inte är ett skämt. Att det förekommer. Att ersättning från sjukkassan delas ut efter ett Lottosystem. Så jag är inte sjukskriven. Den skitsumman från Försäkringskassan är inte värd det bråket.
Vi har ett hus till försäljning tack och lov. Där har vi en innestående lön. När man renoverar hus och säljer vidare kommer lönen inte den 25:e varje månad utan snarare vartannat år. Nu hade vi sån "tur" att sjukdomen dök upp när vi inväntar en försäljning. Så jag tänker att jag är priviligierad. Att cancern dök upp nu och inte för ett år sedan då vi var mitt uppe i ett Byggprojekt. Nu var vi klara och skulle pusta ut. Då passade den på. Påpassligt nog.
Så jag tycker att det är himla bra tajming av cancertumören. Nu är det min tur liksom. Tyckte Tumören.

Och jag är Sjukskriven. Från vaddå???
Knappast från livet. Så långt är jag med.
Vad är det då som ändrats? Har något ändrats?
På sätt och vis. Tar det lugnare. Absolut. Men mitt arbete, eller mina arbeten har alltid varit ett sätt att leva.
Och då är det knepigare. Mycket knepigare.

Det är dags att se tillbaka på min relativt långa Fusk-karriär (Reefat el Sayed. Du ligger i lä).
Började tidigt. Journalistdrömmar redan innan jag visste vad en sådan gjorde.
Men skoltröttheten fick mig att "vänta lite" med gymnasiet (Väntar fortfarande) och göra nåt annat.
(Småkul kuriosa. Gick på en himlens massa folkhögskolor för att läsa in gymnasiekompetensen. Läste jag in den? No way. Vi hade så himla roligt på kvällarna istället och jag gick alltid speciallinjer så jag sket i den trista Kompetensen. När jag några år senare gästföreläste på Göteborgs Universitet slog det mig att jag inte ens var behörig att söka utbildningen jag undervisade på...)


Så jag blev nån slags ridlärare i Alingsås. Utan Att Vara Utbildad. Gick ganska bra ett tag tycker jag nog.
Därefter Biskops-Arnös skrivarlinje därför att Journalisthögskolan krävde Poäng som jag ju inte hade.
Arbetade sålunda som nån slags skribent ett tag.
Utan Att Vara Utbildad På Riktig Journalisthögskola.

Ok. Ska inte trötta ut någon med mitt curriculum vitae men sammanfattningsvis följer en liten lista över vad jag fuskat mig fram på genom livet:

Skådespeleri. Utbildning. Någon? Nope. Eller absolut. Men inte Statens Scenskola som efterfrågades var man än drog fram. Gick ganska bra att dra sig fram ändå.
Regissör. Ingen formell utbildning där nej. Funkar trots allt.
Kände redan där att jag gav begreppet Autodidakt ett ansikte.

Och på den vägen fortsatte det. Gick Dramapedagogutbildning i början av åttiotalet. Lärare kantänka?
Pyttsan heller. Lärarskrået ansåg inte detta vara en Adekvat Utbildning så därför fick man vara ett Mellanting på skolorna. Helt ok. Jag var en Van Fuskare.

Sen då? Terapeututbildningen? Jodå. Tackar som frågar. Men inte godkänd av Socialstyrelsen dessvärre. Förvånad. Nä. Inte särskilt. Men det gick bra ändå.

Och de senaste åren då. Renoverat och ritat upp och planerat relativt stora ombyggnader av hus och gårdar.
Bara den lilla detaljen att någon Arkitekt är jag ju inte. Tyvärr. Måste funka i alla fall. Precis som den ganska långa erfarenheten av att ha arbetat på en mäklarfirma. Fast jag är ju ingen mäklare direkt...alltså en riktig.

Så fortsätter listan och nu vill jag å det bestämdaste deklarera att jag på intet sätt hyser någon som helst Utbildningsförakt. Tvärtom. Med den enda skillnaden att hade jag gått en eller annan av ovanstående utbildningar hade risken varit överhängande att jag fastnat i någon av Identiteterna. Och då hade jag liksom missat de andra roliga jobben. Så jag är nöjd ändå.
(Det var däremot inte Försäkringskassan ty ett tag hade jag ett flertal av jobben samtidigt vilket medförde att en tjänsteman från berörd Myndighet skickade ett brev där vederbörande påpekade att man inte kunde ha fler än högst två jobb samtidigt. Där gick Gränsen!)

Så nu är jag sålunda sjukskriven från Arbete under en tid. Och det ska jag vara.
MEN MAN MÅSTE JU FÖR TUSAN FÅ LEVA!!!
Vilket innebär att få vara i sin Identitet. Och min råkar vara att bo på en gård med en massa djur som måste fixas med. En gammal gård behöver skötas. Lite laga puts här och bygga lite stängsel där. Und so weiter.

Därutöver råkar vi renovera vår bostad detta halvår. Det blev bestämt långt innan Tumören.
(Faktum var att vi diskuterade saken. Kanske skulle vi inte? Men tänk själv. Anledningen till inte skulle i så fall vara om jag ändå inte överlever...Fatta att det blev viktigt med Renoveringen)
Nu är det ju inte vi som ska stå med Spackelspaden precis. Det gör Kunnigt Folk. Men det ska Rattas. Och det är så Jävla Roligt!

För mig är det knivigt att särskilja vad som är vad. Den enda skillnaden skulle i så fall vara att vi inte dragit igång nåt Jätterenoveringsprojekt som vi ämnar sälja. Kanske är det detta som utgör skillnaden. Att allt annat är frivilligt och kan utföras efter lust och behov. Till och med utan klocka. Måhända är det där vi rekreeras och frisknar till? I frivilligheten. För sluta leva och ligga och glo? Det går ju inte.
Det är inte min Identitet.

4 kommentarer:

  1. Äh Calle du skall inte sjukskriva dig du skall Livskriva dig!
    Fylla dagarna med det du bäst behöver i stunden. Och om det är att spackla eller ta foton på havet eller ligga i soffan med tv:n påslagen det spelar ingen roll!
    Kramar Anna-Johanna

    SvaraRadera
  2. Härligt liv..hellre lite krokigt än utstakad karriärist...
    I mitt tycke alltså
    Ak

    SvaraRadera
  3. Låter som den bästa medicinen; att bara få vara på en gård med massa djur och närhet till naturen utan en massa antagande om vem man är. Kan något vara mer helande....
    Njut varje minut :-)

    SvaraRadera