Ett Tekniskt Geni

Jag är en Sur Bloggare.
Min senaste text "försvann" från Bloggen. Teknik. Liksom.
I själva verket har jag liksom alla andra varnats genom Internets relativt korta avancemang:
"Akta Dig för vad Du lägger ut på Nätet. Ty allt du skriver eller gör är ristat i cyberrymden i Evigheters Evighet".
Pyttsan heller. I en vecka låg texten. Så var den väck.
Och då tänker man ju - måste fråga någon på...typ Bloggavdelningen. Dom borde ju veta vad som hänt.
Ha. Det finns ingen ansvarig. Det finns ingen att Kontakta...
Rena Alien. I Cyberrymden Glider Du Runt Ensam. Inga käcka fröknar i växeln. Tomt. Dött.
Klagomuren som fenomen upphörde att existera i samband med att Televisionen kommersialiserades.
Därefter var det Fritt Fram.
I Cybervärlden finns på sin höjd en "Support". Jo Hejsan. Anonym förstås.
Bara nån som skriver. Om den har lust.
JAG VILL LIKSOM KLAGA HOS CHEFEN!!!

När jag surat ett tag insåg jag att jag som vanligt måste vända på steken.
Alltså försöka se nån jävla mening med fadäsen. Lyckades sådär. Meningen skulle i så fall vara Back Up.
Och det gjorde Rolf.
Jag surade. Tänkte att jag ändå aldrig kommer på nåt mer att skriva om. Uttömd.
Förutom att jag återigen förbannade denna Teknik...

Jag är Dysteknisk. Komplett Dysteknisk.
Det hänger ihop med min Totala Oförmåga att lära mig nånting jag inte är ett skvatt intresserad av.
Lyssnar inte. Nickar med huvudet. Absolut. Ser intresserad ut ja (studielån för teaterstudier betalar sig...).
Men är alltså Fullständigt Döv vid det så kallade Inlärningstillfället.
Även om jag är medveten om detta handikapp tycker man ju att jag skulle vara lite observant. Lyssna lite extra.
Försökt. Går Inte.
Detta kommer lämpligast vid uttryck när jag skall lära mig Teknikaliteter (med betoning på skall).

Låt mig exemplifiera. (Och här får jag stanna en bra stund och tänka efter.
Kommer inte på vad det heter. Det jag skall exemplifiera. Men det har nånting med teve att göra. Den där manicken som man byter kanaler med. Och höjer volym...Tro det eller ej. Måste ringa Rolf och fråga. Och han som är på födelsedagskalas och allt. Kan inte hjälpas...)
FJÄRRKONTROLL!!! Ok. Nu fortsätter jag. Alltså fjärrkontroll. Vi har fem stycken till teven och cd:n och nåt annat som Rolf har mixtrat ihop för att få bra ljud när man kollar på film. Gott så.
Men jag vet inte hur man gör!!! För att få igång dom alltså. Jovisst har han förklarat.
Men jag har inte lyssnat. Och varför inte då då?
Jamen varför har ALLA fjärrkontroller hundratre knappar????
Varför inte "På", "Av" och typ "Paus"?
Hur ska jag kunna veta vad hundratre gånger fem knappar ska användas???
Hur ska någon kunna veta det?
Och när skall de hinna lära sig?
Så jag skiter i det. Kollar på film när Rolf är hemma helt enkelt.
För övrigt glor jag misstänksamt på apparaturen. (Däremot kan jag få igång bilstereon!!! Sicken bedrift. En gång var jag däremot förtvivlad. Hade lånat ut bilen till vår polske kollega varpå radion pratade polska. Jag var förkrossad. Ringde Rolf förstås. Han sa att det gick att "laga" ganska enkelt. Och det gjorde det, tack och lov!).

Såhär illa är det faktiskt. Musik lyssnar jag inte på. Får bli P1 via "transistorn" heter det väl. Och då får man stå ut med "Ring P1" där Rasisterna och Homofoberna brottas för att göra sina stämmor hörda. Kan ibland ratta in P3 bara för att snabbt konstatera "för gammal". Jag alltså. Orkar inte med folk som Snackar I Takt. Oberoende av att de säkert har nåt viktigt att säga. Den svenska betydelsen av Rap är ganska synonymt med vad jag tycker om detta tugg. Så P1 alltså.

Som det är med alla typer av handikapp går allt sin gilla gång med de apparaturer Man Lärt Sig.
Nöjt konstaterar jag: Kan sätta igång datorn. Kan maila. Kan sköta min Facebook plus att jag kan publicera bilder. Min tekniska genialitet når här inga gränser för min förmåga. Avdelningen Mobil Telefoni gör mig särdeles mallig. Jag har en iphone 4!!! Jag menar. Kan det bli märkvärdigare????
Vad som skiljer en 3.a från en 4:a har jag ingen aning om. Borde man det???

Och så. Det Värsta.
Man. Måste. Byta. Telefon.
Man. Får. En. Ny. Manual.
Skräckordet. Manual. Oftast biblisk tjocklek. Oavsett om man köper en ficklampa.
Och naturligtvis tjugotvå språk.
Varje gång tänker jag. "Nu-ska-jag-i-lugn-och-ro-läsa-hela-manualen".
Och börjar sålunda med käck och frejdig optimism ta mig an Verket.
Tills jag når punkt 3 på sida 1. Då bryter jag ihop.
" Punkt 3. För doseringshylsan i vertikal linje med lysemulatorn". Typ.
Där var det stopp ja. Och resten av Manualen blir således liggande. Fel. Slängd.
Jag själv sätter på mig Dumstruten. Och där blir den kvar.

Bekvämt. På ett sätt. "Jag Kan Inte". Bra svar på det mesta. I synnerhet vid datorproblem (jag rår ju inte för att Rolf är ett tekniskt geni. Eller hur?).
I själva verket trivs jag bra i min Idiottekniska Offerroll.
Woops liksom. Där gick en typ säkring eller nåt. Mörkt blev det.
Detta händer ständigt när det Tekniska Geniet är på kurs. Då smäller säkringarna som popcorn i en överhettad panna. Och jag följer anvisningarna.
Där finns ett elskåp nånstans. Nähä. Nästa då. Inte där heller. Går igenom alla som jag lärt mig.
Inte då. Ringer. Nä. Panikringer Ni Vet Vem. På kursen ja.
Det visar sig naturligtvis att det denna gången (dessa gångerna) är EONs egen ellåda utanför gården som kapsejsat. Ha. Deras fel alltså. Jag Kunde Inte Gjort Nåt. Min Arma.

Så jag lever vidare med mitt Handikapp. Har trots allt ett Bra Liv ändå.
Fortsätter således att Blogga vidare. Tänker att den där gamla texten som försvann var väl ganska förgänglig.
Och jag tror mig veta hur man säkerhetskopierar vad jag just nu knattrar ner.
Annars varar väl den där födelsedagsfesten inte hela natten...